USA och livet där

Dagarna är nedräknade och nu är det bara 14 av dem kvar. Alla former av känslor krockar och exploderar inom mig. Det är svårt att riktigt hålla koll på dem, och när jag tänker på att jag åker om 14 dagar känns det helt sjukt.

Jag träffade på en kompis vid namn Markus för några dagar sedan som också var på väg till USA, han har nu redan åkt men jag hann fråga honom innan han åkte hur det kändes och hans svar blev - Jag vet inte. Jag håller helt med honom, nu när avresan börjar närma sig.

Men det här är en sak som jag har velat göra hur länge som helst och när det nu är så nära känns det inte på riktigt på något sätt. Som om någon bara skämtar med mig eller att jag när som helst vaknar upp ur en dröm, precis som Alice i Underlandet.