USA och livet där

Det är galet hur känslomässigt svårt det här kan vara ibland. När man är som störst behov att prata med någon där hemma så är det mitt i natten hemma i sverigelandet. Då får man ta sig i kragen och torka tårarna. Eller gråta ännu mer, framför värdföräldrarna. Det var det jag gjorde igår kväll, men jag kände att det var precis vad som behövdes. Dom är underbara och jag trivs verkligen men det är inte mitt hem än känns det som. Men det är bara att ge det tid och låta själva hemkänslan och tryggheten komma med tiden. Stort steg till det togs igår när jag vågade öppnade upp mig för dom.

Idag är det riktigt härligt höstväder och jag åkte till ett av mina favoritställen här i Darien - damm parken. Där låg jag på en bänk i solen och läste ut blondinbellas bok som jag inte riktigt kan bestämma mig vad jag tycker om den. Och sen lekte jag runt lite med min nya kamera som jag förresten älskar!